Halleluja moment
Brorsan och hans tjej var över och grillade igår. Jättetrevligt, och Hugo älskade Malin, brorsans tjej. Mysigt! Tyvärr åkte han på jordens magontattack och skrek den sista 1½timman när de var här, sånt som händer. Jag börjar vänja mig, haha. Blir inte direkt stressad längre, det är som det är liksom.
Besöket på mvc gick bra, men jag var lite besviken, för jag hade ju iskallt räknat med att kunna börja springa nu. Det avrådde barnmorskan mig starkt ifrån att göra. :(
Jag skulle vänta i minst tre månader tyckte hon. Fasen också! Jag som verkligen var laddad. Får väl fortsätta promenera helt enkelt, men lite tråkigt är det..
Jaja, hellre att jag får läka ordentligt än att jag som vanligt ska gå ut stenhårt och skada mig. Nu ska jag iaf börja förbereda mig för dagens powerwalk. Funderar på att gå till Jakan och handla en nagelfil och nytt nagellack, skönt att ha lite fräscha naglar, just nu är de mest bara långa, men de lär ju gå av om jag inte kör lite manikyr.
Nice med sovmorgon! :-)
Och apropå löpningen, så tänk att det ofta är bättre att skynda långsamt. Som sagt, bättre att läka ordentligt i stället och bli stark i längden än att du skadar dig sen.
Ha en kanondag!