Lokalsinne?

I torsdags gick det faktiskt mycket bättre. Jag lyckades för första gången lämna helt utan gråt. Kändes lite bättre i hjärtat då. Men samvetet är fortfarande inte så bra och jag har en klump i magen när jag tänker på hur mycket jag ska vara borta. Fyra månader är inte så lång tid, men det känns som en evighet just nu.
Jag längtar tills det kan lugna sig lite vid årsskiftet.
 
Det ska iaf bli jättekul att äntligen få göra något som jag tycker är intressant. Jag vill verkligen lära mig och känner mig iaf sjukt motiverad. Jag ser fram emot måndagen med blandade känslor.
Igår var jag iaf iväg och köpte några block, pennor och en gps till bilen. Jag är ju ett kontrollfreak och jag har världens sämsta lokalsinne. Jag kommer antagligen komma sjukt tidigt på måndag, bara för att jag är så sjukt rädd att jag ska köra helt vilse och komma försent. Nåväl, hellre vänta där, än behhöva stressa första dagen känner jag.
Ser fram emot att träffa lite nya människor också. Kommer bli jättekul. Synd att jag missar insparkspicknick imorrn bara, men jobbet får gå före. Har sjukt mycket att göra där också..
 

Kommentera här: