Lokalsinne?

I torsdags gick det faktiskt mycket bättre. Jag lyckades för första gången lämna helt utan gråt. Kändes lite bättre i hjärtat då. Men samvetet är fortfarande inte så bra och jag har en klump i magen när jag tänker på hur mycket jag ska vara borta. Fyra månader är inte så lång tid, men det känns som en evighet just nu.
Jag längtar tills det kan lugna sig lite vid årsskiftet.
 
Det ska iaf bli jättekul att äntligen få göra något som jag tycker är intressant. Jag vill verkligen lära mig och känner mig iaf sjukt motiverad. Jag ser fram emot måndagen med blandade känslor.
Igår var jag iaf iväg och köpte några block, pennor och en gps till bilen. Jag är ju ett kontrollfreak och jag har världens sämsta lokalsinne. Jag kommer antagligen komma sjukt tidigt på måndag, bara för att jag är så sjukt rädd att jag ska köra helt vilse och komma försent. Nåväl, hellre vänta där, än behhöva stressa första dagen känner jag.
Ser fram emot att träffa lite nya människor också. Kommer bli jättekul. Synd att jag missar insparkspicknick imorrn bara, men jobbet får gå före. Har sjukt mycket att göra där också..
 

Det dåliga samvetet

Att ha ett barn är det bästa som finns, men det har sina baksidor. Såsom det dåliga samvetet...
Jag har kommit in på min drömutbildning. Ändå kan jag inte vara glad fullt ut. Det dåliga samvetet ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden. Gör jag verkligen rätt som tackar ja till detta, trots att jag måste pendla ända till Uppsala och trots att jag måste jobba så himla mycket hela första terminen.
Slösar jag med värdefull tid som jag faktiskt hade kunnat tillbringa med mitt barn, tid som aldrig kommer igen?
 
Hugo gråter hysteriskt när vi lämnar på förskolan, och är så otroligt dämpad när man kommer och hämtar, trots att han inte har gått långa dagar alls. Det skär i hjärtat att behöva lämna honom där, och det dåliga samvetet gör sig påminnt när jag sitter och pusslar med förskoletider och inser hur lite tid jag faktiskt kommer vara hemma. Ibland vill jag bara skita i allt och ta hem honom igen och ha honom hemma istället...
 
Innerst inne vet jag att det är bra i det långa loppet att jag pluggar. Där jag arbetar idag kommer jag ju inte vara kvar resten av livet. Men det hindrar inte tankarna från att rusa i alla möjliga riktningar, och det dåliga samvetet att äta upp mig inifrån...
 
 
 

En vecka kvar

Träningsvärk - check!
Sitter på jobbet och har den där nyligen påtvingade halvtimman lunch. Tyckte det var bättre med måltidsuppehåll faktiskt. Förutom möjligtvis de dagar man är sjukt trött. Nu har man ju faktiskt en möjlighet att lägga sig och vila en liten stund.
 
Nu är det bara en vecka kvar till jag ska börja skolan. Känns jättespännande, har inte riktigt koll på vad jag ska vänta mig faktiskt, mer än att jag tror det kommer bli jättekul!
Kommer dock ha jobbat hela helgen, så vi får se hur pigg jag är på måndag, men det löser sig nog. Trist dock att jag kommer missa första insparksaktiviteten som sker redan på söndag. Det blir väl så när man ska pendla också. Får helt enkelt välja ut det som verkar viktigast när det gäller kvällsaktiviteter om jag ska orka. Måste testa köra sträckan innan också, så jag vet hur lång tid det kommer ta på ett ungefär. Man vill ju inte komma för sent första dagen liksom.