Turn up the tempo

Livet rullar på i 190, och ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Det börjar närma sig slutet av den andra månaden på veterinärprogrammet. Har hunnit med en hel del faktiskt, bland annat skrivit min första skriftliga tenta i anatomi och embryologi. Resultatet blev väntat. Klarade anatomin och flunkade embryologin. Har bokat in omtenta på den delen, men det visste jag i princip att jag skulle få göra eftersom jag hade missat varenda föreläsning i ämnet. Känns bättre inför omtentan iaf.
 
Just nu läser vi biomedicinsk baskurs. Sjukt intressant, men ändå lite av en hatkurs för mig. Förmodligen för att jag saknar en del förkunskaper, vilket gör att jag måste plugga sjukt hårt för att hänga med. Känner ändå att jag halkat efter en del och det är inge kul. Måste verkligen ängna denna vecka åt inläsning så att den inre stressen möjligtvis kan lätta lite. Jag håller tummarna för en period med mer inre lugn snart,
 
I övrigt står arbetet med hus och renoverinar rätt stilla, mest pga av att jag nästan aldrig är hemma, och när jag är det så kommer ju Hugo högst upp på prioriteringslistan, såklart.
Nu har jag iaf fått tummer ur och skickat in en ansökan om tjänstledigt till jobbet, äntligen. Vårterminen kommer bli awesome helt enkelt!
 
 
 
 

Att vara nervös

Jag brukar inte ha speciellt jobbigt med muntliga grejer. Det brukar inte vara någon big deal.
Inför den muntliga tentan igå var jag dock ordentligt uppstressad av någon anledning. Stress och muntlig tenta är ingen bra kombination vill jag lova. Jag kände mig dessutom inte helt hundra förberedd. Jobb och vab hade gjort att jag inte pluggat så mycket som jag velat.
 
Jag förberedde mig iaf hela dagen, satt hela bilresan till skolan och lyssnade på min inspelning av mig själv när jag läste upp de olika delarna på svenska och latin. När jag kom fram kände jag mig relativt lugn, ända tills jag kom in i dissektionssalen där tentan skulle hållas.
Vi fick varsitt organsystem, jag och två andra tjejer i klassen. Jag fick respiration och cirkulation. Vi fick 5-10 min på oss att förbereda oss och sen skulle lärarna komma tillbaka.
Jag fick en gigantisk block i huvudet. Kom inte på vad en enda lunglob hette. Kom inte på vad någonting hette. Stressen spred sig och hjärtat rusade. Jag försökte lugna mig och tillslut började de latinska orden komma tillbaka till mig.
 
Lärarna kom in igen och en tjej från min basgrupp fick börja berätta om digestionsystemet. Självklart fick jag en stickfråga om en artär som jag kunde svaret på, men inte fick fram, vilket gjorde mig ännumer stressad.
Sedan var det min tur. Jag kunde mycket, men var så stressad att jag flera gånger tappade bort mig och tappade de latinska orden. Dessutom lyckades jag peka ut hjärtats högra förmak helt galet, två gånger dessutom, innan jag kom på hur det egentligen var. Läraren var jättelugn och snäll, men jag var alldeles för uppstressad för att tänka klart.
 
Den sista tjejen i mitt rum fick berätta om urogenitalierna, och där lyckades jag iaf svara rätt på stickfrågorna jag fick.
Sen skulle vi peka ut lite skelettdelar, och jag snubblade på orden och var tvungen att tänka efter, men lyckade iaf peka ut det jag skulle korrekt.
 
Sen gick lärarna ut för att överväga, och när de kom tillbaka sa de att vi alla var godkända.
Jag borde vara glad, men jag är inte så jätteglad. Jag är nämligen inte speciellt nöjd med min insats. Nu gick det ju visserligen bara att bli godkänd eller icke godkänd, och jag blev godkänd, så nu får jag bara läsa på det jag var dålig på och gå vidare helt enkelt...