Ett händelserikt år

Igår var det exakt ett år sedan mitt liv förändrades drastiskt. Med skräckblandad förtjusning stod jag med en sticka i min hand som visade plus. Jag fick svart på vitt det jag lite svagt anat i bakhuvudet, att det fanns någon i min mage. Jag hade känt mig lite konstig, inte hungrig (ni som känner mig vet att då är det något som är rejält fel, haha), lite illamående och yr. Dessutom kände jag ett enormt behova av att hinka i mig vatten.
Då kunde jag inte ens föreställa mig vad som väntade, men jag är så lycklig över att jag fått uppleva detta, och såklart att vi har fått världens finaste son.
 
November 2011, Hugo suger på tummen.
 
Nyårsafton, ca tre månader innan Hugo föddes.
 
Dagen innan snittet
 
Efter nio månaders väntan kom han äntligen. Här precis hemkommen från BB.
 
 

Oj oj oj..

Idag var inte min bästa dag.
Jag freakade ut totalt framåt kvällen. Vet inte om det var stress, hormoner eller bara lite vanlig hederlig ångest... Kanske en blandning av allt..

Nu känns det bättre iaf, förutom att jag borde sovit för typ tre timmar sedan. Smällarna man får ta helt enkelt. Ska dricka det sista vattnet jag får på ett bra tag och försöka sova..
Håll tummarna för mig imorgon (eller idag kanske man ska säga, klockan är ju över 12..)