Turn around...or not..
Jag var skitstressad innan och tyckte att det verkade sjukt otrevligt, men nu i efterhand hade jag lätt kunnat göra om det igen om det behövdes.
Kom in vid 7 imorse och blev mottagen av en jättegullig barnmorska som kände med händerna hur bebis låg samt kopplade upp mig på CTG för att övervaka bebis hjärta och mina sammandragningar. Fick ligga så ca 45min, sen kom en sköterska och satte en infart i handen på mig och gav mig en sjukhusrock. Sen kom en läkare och en läkarstudent in och gjorde ett ultraljud för att kolla hur bebis låg.
Sen sköt de in bricanyl i infarten och jag kände hur hjärtat rusade (men inte alls så farligt som jag tänkt mig). Johan var vid min sida hela tiden och höll mig i handen. ♥♥♥
Läkaren började försöka vände bebis och det kändes självklart obehagligt, sen kom det till en gräns där det gjorde jäkligt ont, men när de märkte på mig att det gjorde för ont så slutade de direkt.
De talade också hela tiden om för mig att jag var duktig som stod ut och att jag fick säga till om det blev för mycket, kändes jättetryggt. Sen frågade de om jag orkade med ett till försök, jag sa ja, så de försökte igen, och bebis la sig i tvärläge. De hämtade in en överläkare som gjorde ett försök också, men det gick iaf inte.
fick ligga med CTG 45-60min efter och allt såg bra ut. Sen Kom de in med en bricka med lite fika till oss, sjukt gott eftersom jag bara fick äta en minimal frukost imorse. Efter det kom en narkosläkare ner och pratade om planerat snitt, vilket det kommer bli nudå.
Det känns iaf jätteskönt att vi försökte vända, det var inte alls så farligt som jag hade trott, även om det självklart inte var askul just under själva vändningen..
Men nu känns det iaf som att vi gjort vad vi kunnat, och ville h*n inte vända sig så fanns det säkert skäl till det.
All personal jag har träffat idag var verkligen sjukt gulliga och förtroendeingivande. Jag gillar inte sjukhus över lag, så jag var verkligen jättepositivt överraskad.
Ligger med CTG uppkopplad